Jag tog på mig en lång luvtröja och promenerade ner till havet. Helt ensam. Gick längs stranden. Jag kände att jag behövde det. Rensa tankarna lite och bara tänka. Titta på havet, känna vågorna, se solnedgången, sjunga lite och bara va. Det var ganska skönt faktiskt. Skönt men jobbigt på samma gång.



Jag vet inte. Jag har så många frågor, men inga svar. Jag vill, men jag vet att det är så fel. Eller är det rätt? Saknar, längtar, hatar, älskar...
Jag tror vi säger godnatt där. Vi hörs imorgon!