Tre bilder från en mysig promenad. Eftersom Johan (Evelinas pappa, min låtsas kusin) är som en bror för mig. Så är Evelina som en brorsdotter. Mycket närmare än vad hon egentligen är, på något sätt, om man kan säga så. Hon är iallafall helt fantastisk. Och sötare får man ju leta efter. Många trodde nog att det var jag som blivit mamma, för dom log lixom på ett sånt där gulligt vis. Många hejade också. Människor jag inte alls känner till. Men det gör mig inget. Absolut ingenting. Fast det är nog lite tidigt än, eller vad säger ni?
Om ÅTTA dagar fyller jag ARTON.





Kärlek!